Gifta föreställning peter
Gift - en humorshow vilket tar sig
Att skicka enstaka ungkarl på en tro som driver med giftermålet kan vara lika vanskligt som att låta enstaka hårdrockare recensera opera. Den för komiken så väsentliga igenkänningsfaktorn är ju knappast hundraprocentig, även om jag som tredje part besitter en viss inblick inom äktenskapets glädjeämen och vedermödor. Jag syftar då vid mina föräldrar.
Samtidigt kan ju riktigt bra humor alternativt musik skära genom varenda lager – vilket hjärta smälter inte av Puccini?
Det äkta komikerparet Anna Mannheimer och Peter Apelgren besitter under sin Sverigeturné tillsammans ”Gift – ett livsfarligt ämne” lapp på luckan på samtliga 24 föreställningar. Och det är ej så konstigt, Mannheimer fanns fantastisk i radioprogrammet ”Rally” – där paret på grund av övrigt träffades – medan Apelgren syns i både ”Parlamentet” och ”På spåret”. Den folkliga förankringen finns där, välförtjänt.
Hur två komiker lever tillsammans blir publiken snart varse. Båda är kapabel ju inte vara humorstjärnor hemma, och det
”Gift” saknar färdigt manus
Biljetterna mot turnén var slut redan före förra veckans premiär i Stenungsund. Föreställningarna besitter gått bra, men några av farhågorna med för att jobba ihop har besannats.
– Jag visste att vi inte någonsin skulle börja repa, utan hitta på andra saker i stället, säger Anna Mannheimer. Gå i trädbevuxet område , sätta i gång torktumlaren. Peter går ju inom gång på ovissheten. dock jag blir helt paralyserad av skräck.
”Gift” har inget färdigt manus. Det finns bara stolpar att hålla sig i. Sex existerar en sådan, det existerar bestämt att de bör prata om. Liksom unge och bråk. Anna bör berätta vad som hände med marsvinet. Peter bör göra några av sina gubbar. Och gå igenom ”ligglistan”.
– Det är hans register på grejer man ej ska säga till sin fru när man besitter sex, säger Anna. Väldigt löjlig grej tycker jag.
Hon beskriver sig själv likt blygare än sin man. Ibland drar hon sig en bit bakåt vid scenen, ut mot kanten, in i mörkret. Producenten får säga till hon. Kliv fram, Anna!
– Men jag har b